Mehmed Uzun

Mehmed Uzun, född 1953 i Siverek, Şanlıurfa, död 11 oktober 2007 i Diyarbakir, var en kurdisk-svensk författare och novellist.

Han blev 54 år. Mehmed Uzun har mer än någon annan bidragit till att utveckla romankonsten på det kurdiska språket. I Turkiet blev han förföljd och åtalad för sin kamp för sitt eget språk och för kurdernas kulturella och mänskliga rättigheter.

Hans böcker kom att översättas och utges i många länder. Han blev en författare med internationellt namn. I sina turkiska översättningar gick böckerna ut i stora upplagor. Dock var det ändå på hemmaplan som han verkligen lästes i vida kretsar. Och det var säkert därför, för hans publika genomslags skull, som han väckte en sådan vrede hos vissa turknationalistiska myndighetspersoner.

För de anklagelser som riktades mot honom, att han stödde terrorister och ägnade sig åt separatistisk propaganda, kunde ju ingen vettig människa ta på allvar.Men det var exilen som präglade hans liv och författarskap under de sista 30 åren.

Redan 1977 kom han som flykting till Sverige och bodde sedan i många år i Sundbyberg utanför Stockholm.

Mehmed funderade ständigt på vad denna tillvaro egentligen betydde. När jag träffade honom den sista gången – på Karolinska sjukhuset – var det typiskt nog Edward Saids essäbok Från exilen som låg på hans nattduksbord.

Efter att ha bott länge i Stockholm, flyttade han tillbaka till sin hemstad Diyarbakir i Turkiet i slutet av sitt liv.